Missionsboden – bästa loppisen i hela Åboland

Idag tänkte jag prata lite om Missionsboden, som ortsborna ibland kallar Pargas Stockmann,  där man hittar allt möjligt mode och inredning och annat smått och gott till en liten peng, och den pengen går direkt till välgörande ändamål!

Missionsboden tar emot donationer under sina öppethållningstider och ett gäng frivilliga prissätter, viker och ställer fram sakerna i butiken, som år efter år samlar in runt 30 000 euro som oavkortat går till ett bra ändamål. Missionsboden är en riktig pärla när det gäller loppisar, och varje tisdag, torsdag och lördagmorgon bildas det en kö av folk som vill in i butiken och se vad dom kan fynda.

missionsboden

Här kommer ett utdrag ur ett tal som diakonissan Brita Holmström har skrivit om Missionsboden:

Allt började 1986 då Missionskretsen med diakonissan Maikki Stenroos i spetsen startade Missionsboden – på allmänhetens begäran, kan man säga, för Emmaus hade upphört att ta emot begagnade kläder och prylar och det fanns inget loppis i Pargas. Man inledde i mycket blygsam skala i pastorskansliets källare, och succén var given med detsamma. Eftersom utrymmena var bristfälliga och verksamheten krävde alltmer tid, ledde det till att Maikki släpade säckar hem till garaget i Munkviken och sorterade, kånkade och stod i, inte bara under arbetstid utan också på fritiden. Hon och alla de frivilliga medarbetarna var verkligen stora entusiaster.

 

Verksamheten fortsatte att växa, och Missionsboden fick flytta till Parsby prästgård den 6. juli 1991. Utrymmena var stora, man kunde t.o.m. väva mattor och sälja möbler, men man måste bära säckarna upp– och nedför trapporna till andra våningen. Men den trogna medarbetarskaran jobbade oförtrutet vidare. Man deltog i talkon där man putsade skor, tvättade glasögon, rispade garn, klippte mattrasor och städtrasor m.m. Återanvändningen var betydande, och tidvis fanns det hjälporganisationer som tacksamt tog emot allt.

 

Den anlagda branden på Parsby prästgård den 5. juli 1996 var ett hårt bakslag. Men tack vare Maikkis entusiastiska ledarskap, medarbetarnas starka arbetsmotivation och Valter Johanssons generösa erbjudande om nya utrymmen, kunde Missionsboden flytta till Valters f.d. Bokhandel vid Fredrikaplan där verksamheten inleddes den 3. september 1996. Där var trångt, men stämningen var varm och kommersen god.

 

Maikki Stenroos gick i pension 1999, och Brita Holmström blev ny ansvarig för Missionsboden år 2000. Eftersom utrymmena hos Valters var så små, var man tvungen att flera gånger i veckan transportera sammanlagt ca 750 säckar per år med bil till lagerutrymmen i Pastorskansliet. Då varje säck skulle lyftas in och ut ur bilen för sortering och sedan ännu en gång hanteras för vidare åtgärder, handlade det om att årligen lyfta ca 30.000 kg samt köra 150 km skytteltrafik mellan butiken och lagret. Läget blev ohållbart. Hösten 2002 skrev Brita till församlingens förtroendevalda: ”Vi kan inte fortsätta så här, vi behöver utrymmen där butik och lager ryms under samma tak och där personalen kan arbeta utan att riskera sin hälsa.” Och kan man tänka sig: Den 10. maj 2003 blev Missionsboden en ”Missionssupermarket” i och med att vi fick flytta till f.d. Stigus järn vid Runebergsgatan!

 

Atmosfären var inte lika mysig och hemtrevlig som hos Valter, och hyran var hög (till den kyrkliga samfällighetens förskräckelse!) men vi kunde äntligen breda ut oss: Det var lätt att jobba, lätt för kunderna att fynda, och intäkterna nådde rekordhöjder. Missionsboden fick verka där ända till julen 2009, då fastighetens nya ägare behövde utrymmena för egna syften.

 

Återigen behövde vi en plats. Och Valter fick agera räddande ängel en andra gång: Den 14 januari 2010 var vi tillbaka vid Fredrikaplan, men denna gång förfogade vi lyckligtvis över dubbelt större yta då vi fick använda hela bottenvåningen. Detta innebar att vi fortsättningsvis kunde ha både butik och lager under samma tak, samtidigt som försäljningsutrymmet blev större än det varit 2002. Men nu hade vi ju vant oss vid både stora ytor och sådan lyx som varmvatten och diskho, så det kändes inte så lätt att flytta tillbaka. Huvudsaken var naturligtvis att vi kunde fortsätta verksamheten utan avbrott, men både medarbetarna och kunderna var tvungna att finna sig i de försämrade arbetsförhållandena som innebar både sämre inomhusluft och mindre svängrum. Det konstaterades att huset är mögelskadat, och en fläkt installerades i sorteringsutrymmet för att förbättra luften, men fortsättningsvis vänder vi oss till de förtroendevalda med samma anhållan: Vi behöver nya utrymmen!

 

Men vi skall ta oss en titt på vad Missionsboden rent konkret har åstadkommit:

 

Vi har sänt kläder till bl.a. forna Jugoslavien, Polen, Sri Lanka, Ryssland, Rumänien och de baltiska länderna via flera hjälporganisationer (som Emmaus, Kalle Augustsson, Auta Eeva Auttamaan, Hoppets stjärna, Karjalalähetys och Missionskyrkan i Ekenäs) samt till Röda Korsets klädlager, Frälsningsarmén och UFF. Pengarna har gått till missionsarbete via Pargas svenska församlings missionärer, först Olle och Mia Eriksson i Namibia och senare Keth Sainio och Helena Åström i Angola. Sedan 2005 har vi understött Finska missionssällskapets utvecklingsprojekt i Nepal och börjat understöda även Kyrkans utlandshjälp, hittills i Angola, men fr.o.m. nu är pengarna inte öronmärkta utan Kyrkans utlandshjälp dirigerar dem dit de behövs mest, vilket är bra med tanke på de akuta katastrofer som plötsligt kan uppstå i världen.

 

Dessutom har Missionsboden alltid fungerat som församlingens diakonilager, och under årens lopp har vi försett tiotals personer och familjer i Pargas med omnejd med gratis kläder och andra förnödenheter. Det är glädjande att ortens sociala myndigheter allt oftare kontaktar oss när de har patienter och klienter som behöver vårt stöd. Vi har inte fört så noggrann statistik över värdet på dessa gåvor, men det torde röra sig om ca 1000 €.

 

Under de femton första åren samlade man in 1,7 miljoner mark! År 2002 fick vi euron, och efter det har vi fått in 338.463,84 €, dvs över 2 miljoner mark på tio år. Rekordåret var 2008 då vi fick in över 43.000 €. 2011 fick vi knappt 29.000, vilket är ett riktigt bra resultat!

 

Missionsboden har verkligen betytt mer än man någonsin kan föreställa sig för väldigt många människor. Många av oss medarbetare har varit med otroligt länge, vilket ju är ett tecken på att vi stortrivs med arbetet. Var och en av oss kan bidra till helheten på sitt eget vis, med just de personliga egenskaper som vi besitter. Någon tycker om att sitta i kassan, någon annan att sortera, betjäna, städa, koka kaffe, prissätta, hantera avfall, packa och lyfta. Någon är expert på mode, någon på böcker, någon på Arabiaporslin och Iittalaglas. I det här sammanhanget kan jag inte låta bli att också nämna Missionsbodens vårmodeshow, som redan 12 valborgsmässoaftnar gjort succé med proffsiga mannekänger och fantastiska kollektioner!

 

Brita tillägger ytterligare att Missionsboden för tillfället inte behöver söka nya utrymmen.

Däremot försöker vi  småningom förbättra och iståndsätta det utrymme vi har. När Valters dotter Ulla skulle sälja huset, hade församlingen inget utrymme att erbjuda Missionsboden i stället, så för att rädda verksamheten (som är min favoritsysselsättning i jobbet) köpte min man och jag huset. Så nu har vi arbetsro i ”Valters” åtminstone tills jag går i pension… (om församlingen inte erbjudit något finare före det!)

 

Tusen tack Brita för att vi fick ta del av ditt tal och din text, och för att du så varmt engagerar dej för Missionsboden! Det behövs eldsjälar som du som förstår vilken pärla ”vår” Missionsboden är och som kämpar för dess framtid. Tusen tusen tack!

missionsboden2

missionsboden3 missionsboden4

Missionsboden har öppet tisdagar & torsdagar 15 – 19 och lördagar 10 – 13 och tar då emot donationer (hela och rena varor – Missionsboden har tyvärr inte resurser till att lappa och tvätta kläder, så om man donerar sånt som är trasigt innebär det extra arbete för frivilligarbetarna).

Här brukar jag och min familj fynda både lampskärmar, utklädningskläder, skor & barnkläder, böcker och bälten och allt möjligt annat smått och gott, och när våra barn växer ur kläder för vi dom till Missionsboden så dom får ett nytt liv hos en ny familj. Varorna i Missionsboden byts ut med jämna mellanrum. Till julen plockas julpynt fram, till vintern byts kläderna mot vinterkollektionen och framför allt blir det en stor omsättning varor då priserna är så låga och så många mänskor handlar här. Det lönar sig att komma ofta förbi Pargas Stockmann och se vad dom har att erbjuda!

Adressen är Fredrikaplan 3  dvs nära Fredrikastugan och Gamla Kommunalstugan på Gamla Malmen.

Rödmyllekokning hos Olof

Idag steg det lite konstig rök från ett stort rör på en gård på Gamla Malmen.

024

Det var Olof som hade fixat ihop en alldeles egen apparat för att koka rödmyllefärg i! Där stod han nu på sin gård i både solgass och enstaka regnskurar och kokade och skummade och fixade fin äkta rödmyllefärg, precis så som man har gjort på Gamla Malmen i alla tider.

032

Rödmyllepigmentet kommer i stora säckar.

021

Man börjar med att koka en råggröt. Sen skall pigmentet i och koka i fem timmar och sen skall hela grejen koka i fem timmar till, om jag förstod det rätt.

029 (3)

Alltid nu och då skummas färgen, som kokas i Olofs egen uppfinning – en rödmyllekokare gjord av en gammal bastuvattenberedare! Det var bara att få tag i en gammal varmvattenberedare som nån inte ville ha, och så satte Olof på ett långt rör så att röken skulle föras lite längre bort från rökmynningen. Perfekt rödmyllekokare!

036

Snart har säkert rödmyllefärgen kokat färdigt, och då borde Olof ha cirka 40 liter rödmyllefärg till både staket och ett och annat.

 

Tack för titten Olof!